pepole

idag har jag hunnit med att vara både orolig och väldigt glad.
den engelska mannen trampa idag in i mitt hem och återvänder inte förrän lördag kväll. något man gillar om man heter elin. min telefon vill fortfarande inte fungera, men jag hoppas att imorn den känner för att vara min vän så att man kan få tag på mig. 99% av tiden känns det underbart att veta att ingen kan få tag på en, men sen kommer den 1% där folk verkligen vill ha tag på en, och då känner man sig en aning dum. men det kan inte hjälpas, det är telefonens fel.
kände mig lite sorgsen här för ett tag därför att jag kom på att jag har dom bästaste av vänner. sånt brukar inte förekomma här på min blogg, då det istället brukar stå elaka saker om mina homeboys.
men det är bara för att jag tycker om er. så nu vet ni.
basketfilm har det kollats och jag är nog den enda vakna nu. inatt sover jag gott i en vatten säng för att imorn ta hand om en räka som har feber. det går rykten om att ja får frallor till frukost med?
nothing wrong with that.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0